Förvaltningsrätten avslår överklagandena

Det var länge sedan jag skrev nu, men jag har inte haft någon som helst ork. Igår fick jag Förvaltningsrättens DOM gällande de två ärendena där Försäkringskassan beslutat att jag har 25 % arbetsförmåga.

Låt oss dock gå tillbaka lite i tiden.

I december 2017 skickade jag in en ansökan till Försäkringskassan om att jag ville ändra min sjukpenning till HEL sjukpenning, istället för de TRE FJÄRDEDELAE jag hade beviljade. Jag ville att de skulle ändra från 1 oktober 2017. Fick ett intyg av min läkare på Stora Sköndal där han intygade att jag fullkomligt saknade arbetsförmåga.

Intyg Stora Sköndal

INGENTING hände, jag fick ett nytt läkarintyg i februari 2018 (också det påpekade att jag hade helt nedsatt arbetsförmåga) som jag skickade in till Försäkringskassan. I början på mars ringde jag upp min handläggare, men det visade sig att hon slutat och jag fått en ny. Fick numret till henne och döm om min förvåning när det visade sig vara en luttrad och empatisk handläggare som arbetat på kassan över 16 år. Hon tittade på mitt ärende och ojade sig. Hon bad till och med om ursäkt för hur hennes kollegor behandlat mig. Hon fattade beslut på stående fot om att jag visst hade rätt till hel sjukpenning 1/10-17 – 28/2-18. Samt rätt till hel sjukpenning på det nya intyget 1/3 – 31/8-18. Det dröjde inte många dagar förrän jag fick en korrigerad utbetalning på de resterande 25 % jag skulle haft.

Retroaktiv betalning på berättigad sjukpenning.

Jag har således hel sjukpenning igen, då Försäkringskassan anser att jag saknar arbetsförmåga.

SÅ, tillbaka till Förvaltningsrättens DOM 

De går helt och hållet på Försäkringskassans linje om att bara ha rätt till tre fjärdedels sjukpenning.

Förvaltningsrättens avgörande.

Eftersom mina personuppgifter finns med i domen kan jag inte ladda upp den i helhet. Det som är absurt är att Förvaltningsrätten fattat beslut SAMMA dag som Högsta Förvaltningsdomstolen kom med en ny prejuriserande dom gällande ”Normalt Förekommande Arbete på Arbetsmarknaden.  Där framkommer att Högsta förvaltningsdomstolen fäster stor vikt vid Socialförsäkringsutskottets uttalande om att det i första hand är personer som helt klart har en arbetsförmåga som kan utnyttjas på den öppna arbetsmarknaden som inte ska ha rätt till sjukpenning. Enligt domstolen innebär detta uttalande att en försäkrad måste kunna klara alla sådana krav som ett arbete på den öppna arbetsmarknaden ställer. Den försäkrade måste därmed kunna leva upp till de krav och förväntningar som arbetsgivare på den öppna arbetsmarknaden allmänt sett har när det gäller t.ex. arbetsprestationer och arbetstakt.

Så här uttrycker sig Förvaltningsrätten: 

… vilket som får anses som ett normalt förekommande arbete..

Jag tror inte det finns någon arbetsgivare som kan anpassa ett arbete så som förvaltningsrätten beskriver. DESSUTOM är anpassade arbeten INTE inräknade på den öppna arbetsmarknaden.

Under tiden aug 2013 – aug 2018 har jag alltså haft hel sjukpenning, med två korta avbrott. 4 april 2016 – 2 september 2016 & 31 maj 2017 – 30 september 2017. I mina ögon ter sig det lite märkligt att jag plötsligt skulle inneha kapacitet att arbeta 25 % dessa två perioder.. 

Jag får se hur jag gör, om jag ska försöka gå till Kammarrätten eller inte. Det kostar så förbannat mycket tid och energi.

På återhörande!

Over and out. /K

Share
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *